Det var inte så farligt och jobbigt som Nicole hade föreställt sig att det skulle vara. Det gick faktiskt hyffsat fort, 2 timmar tog det och poff så var smärtan över och hon hade blivit en mamma. Så fort barnet var ute, somnade Nicole. Hon vaknade sedan upp och undrade först var hon var, sedan såg hon Marcel framför sängen sittandes i en stol med en ny liten baby i famnen. "Det är en pojke" sa Marcel utan att titta upp från pojken som låg inlindad i ett litet knyte. "Vad ska han heta?" mumlade Nicole. "Nicholas" sa Marcel bestämt. "Det liknar ditt namn, därför borde han heta så. Efter sin fantastiska mamma." Nicole fick tårar i ögonen och bad att få hålla i Nicholas. Han öppnade ögonen och tittade rakt in i sin mammas ögon och la handen på Nicoles kind. Hon hade aldrig trott att såhär kändes det att vara förälder.